Kroppshår som mode

Synen på det hår som man har nedanför ögonbrynen har varierat genom historien. Även håret på hjässan och i nacken har förvisso rykt hos en del, men det har framför allt gällt kristna och buddhistiska munkar, samt buddhistnunnor. På senare år har hårborttagning återigen blivit ett naturligt inslag i vardagen för både kvinnor och män, eftersom modet med några få undantag föreskriver så lite kroppshår som möjligt.

Det hår som accepteras idag förutom håret på huvudet skägget och brösthåret. Förutsatt att man är man alltså. Hår på armarna och benen bedöms också vara okej för det mesta, såvida man inte är tävlings- eller motionscyklist. Då bör man raka benen, om man inte vill råka ut för gliringar. Även bland den del av den manliga befolkningen som inte kan prata Campagnolo vs. Shimano en halv dag och kan rabbla de senaste 25 årens Tour de France-segrare om man väcker dem mitt i natten är det accepterat att raka benen, men det är inte alls lika vanligt. Vi tycka vara på väg mot en syn på manligt kroppshår som liknar synen på kvinnors, men det går långsamt, kanske för att det just nu pågår en skäggtrend och ett skogshuggarmode.

Sedan finns också de s.k. björnarna, som står utanför kroppshårstrenden på samma sätt som långhåriga hippies och hårdrockare står utanför trender som fotbollsspelar-uppåtlugg och Oskar Linnros-frisyr. Oavsett vad modet föreskriver ifråga om kroppshydda och kroppsbehåring strävar björnarna efter att vara stora, och så håriga som möjligt. Någon motsvarighet för kvinnor verkar inte finnas, trots att alla män inte tycker att det är avtändande med håriga kvinnoben.